Jag satt i helgen och såg på Måns Möllers ensamföreställning om sitt autistiska barn. Det berörde mig så mycket för jag kände igen mig så mycket igen det, för jag har också ett barn med exakt samma sak! Det var både jobbigt att se men skönt också för han sätter ord för hur det är exakt att kämpa hela dagarna för att våra barn ska få samma förutsättningar som alla "normala barn", och hur det känns när alla misslyckandet blir tyngre och tyngre! Men också glädjen över att få höra igen mitt fall pappa det här var kul det vill jag göra igen!

I mitt fall så blir jag helt överlycklig om min son har varit inne i klassrummet hela dagen eller att se han leka med ett annat barn! Sånt som är självklart för andra är så stort för oss!

Idag vill jag hylla min exfru för det jobbet hon har lagt ner och vilken sätt hon fick skolan att gapa! Och att jag fick se hur duktig jurist hon är!!

Nu har ju inte alla barn med speciella behov sån tur att dom har en mamma eller pappa som är jurister och kan läsa vilka rättigheter man har, för det har man! Så det bästa rådet jag kan ge till alla föräldrar där ute! Anlita en jurist som kan förklara lagar och regler för annars blir överkörda och till sist ge er aldrig skit i om folk ser som en finne i röven! Det är våran plikt mot våra barn, för det är ingen annan som gör det åt er!!

Dagens ord: Hoppet är det sista som överger än!