Blir tvungen att skriva ett till inlägg eftersom jag har funderat mycket på den saken! Samma dag som min vän hittades död i en källare så vaknade jag upp på iva SöS med slangar överallt jag hade då krökat i några dagar och det sista jag minns är att jag sitter på söder med några okända människor och tar en öl! Det sjukvården sa till mig var att jag hade hittats en dag innan medvetslös på Rosenlundsgatan på söder och det som slår mig är att det hade ju kunnat vara jag som folk sa hej då till idag! Men farför lever jag och inte han vet ej men jag är glad att det inte blev så för jag är inte klar, men för mig blev det en jävla väckarklocka mest synd är det om min bror som fick veta att hans bästa barndoms kamrat är död och hans enda bror ligger på sjukhus nära att dö! Jag kan inte ändra det som hänt men vill inte att han ska behöva utså mera av detta! Men ändå funderar jag varför valdes Tobbe och inte jag ska jag känna skuld eller ska jag vara glad vet inte men en sak vet jag och det är att jag har fått en andra chans och den kommer jag försöka att utnyttja efter bästa förmåga!


Godnatt

idag fick jag tyvärr säga hej då till en barndoms vän, alldeles för tidigt! Vad konstigt det känns att säga hej då när han fortfarande är så levande man liksom förväntar att se han nere på byn! Hur mycket jag än vet att han är borta så är det så konstigt ändå! För mig och mina vänner är han ju odödlig och vet är det som bestämmer när det är dax! Ja livet är ett enda stort lotteri av tillfälligheter helt enkelt!

Dagen ord: Hej då kryger :)