Just för några minuter sen så somnade min morfar in lugnt med alla sina barn hos han! Och även fast jag vill att han skulle somna in så är det som en stor tomhet kommer över mig morfar som alltid funnits där som alltid jämt varit orolig för allt finns inte lägre i kroppslig form men hos mig finns han alltid och kommer alltid finnas! Önskar jag någon gång kommer att kunna vara lite som han!

För några månader sen skulle detta gjort att jag grävde ner mig och började kröka men det gör jag inte längre har hänt så mycket i mig som jag tagit rätt på! Men ledsen och tom är jag men morfar skulle inte vilja att jag bröt ner mig! Han var så glad för två veckor sedan att jag mådde bättre!!

Saknar dig redan!!