Ibland känner jag mig faktiskt som en Fågel Fenix! Jag var nere för räkning på alla plan men ändå vaknar jag upp ur askan som har hållit ett fast grepp om mig de senaste två åren! Och med lite hjälp från några så börjar jag känna igen den gamla jag en smula! Jag går fram som en terrier på jobbet, helt uppslukad av det kan man säga känner att äntligen få producera något! Det som skiljer mig nu och då är att jag inte är lika blödig och snäll längre, jag vet vad jag vill och dit ska jag komma! Och tyvärr så nu är det bara mig det handlar om jag skiter fullständigt i allt och alla som kommer att stå i vägen för mig i mina mål i mitt yrke! Privat den delen av mig har jag liksom stängt av! Jag är en envis jävel normalt. Men nu jävlar är det min tur att lyckas för det är fan på tiden! Så håll i hatten för nu har jag ett mål och när jag når det tar jag ett nytt!