Ibland slår sanningen hårt! Idag var en sådan! Jag pratade idag med en människa som är psykolog och där började vi prata om mitt undermedvetna jag och när man börjar prata om det så går det inte att sopa under mattan mera! Jag fick svar på varför jag jämt gör samma misstag i relationerna! Jag går in med all in och det gör jag för att jag är så rädd att bli lämnad och förut så har jag då liksom grävt mig allt djupare ner i gropen jag hamnar i när det tar slut! Och förut har min medicin varit att gå in direkt i en ny relation och istället för att känna smärtan vilket har gjort att smällarna bara blir värre och värre! Det här har jag ju vetat men när vi nu lyfte fram det på bordet och jag såg mitt eget mönster så slog det rätt hårt! Fast ändå känns det liksom bra för det man vet om kan man ändra så nu är det jag som klättrar själv upp ur detta hål samt fyller hålet själv! Vilket är på tiden!

Ha en bra kväll ute i mörker alla som orkar läsa mitt svammel!

Ibland slår sanningen hårt! Idag var en sådan! Jag pratade idag med en människa som är psykolog och där började vi prata om mitt undermedvetna jag och när man börjar prata om det så går det inte att sopa under mattan mera! Jag fick svar på varför jag jämt gör samma misstag i relationerna! Jag går in med all in och det gör jag för att jag är så rädd att bli lämnad och förut så har jag då liksom grävt mig allt djupare ner i gropen jag hamnar i när det tar slut! Och förut har min medicin varit att gå in direkt i en ny relation och istället för att känna smärtan vilket har gjort att smällarna bara blir värre och värre! Det här har jag ju vetat men när vi nu lyfte fram det på bordet och jag såg mitt eget mönster så slog det rätt hårt! Fast ändå känns det liksom bra för det man vet om kan man ändra så nu är det jag som klättrar själv upp ur detta hål samt fyller hålet själv! Vilket är på tiden!

Ha en bra kväll ute i mörker alla som orkar läsa mitt svammel!

Ibland undrar man om man gör rätt val här livet, jag undrar hela tiden varför och hur det här blev som det blev kunde jag gjort något annorlunda skulle jag sakt något bättre allt blir bara grått när jag tänker på det! Men det jag vet är att solen går upp i morgon och jag med den!!

Efter första dagen som vi tog över och allt gick bra!! Är lite stolt över mig!

För inte så länge sedan var jag en människa som skulle göra allt för mina nära och kära! Den människan finns inte längre för numera så är jag kall och ego! Önskar att den gamla jag finns där! Upptäckte att allt jag numera gör är för egen vinning det mår jag lite illa över! Det enda jag tänker på är upprättelse och att genom att varit naiv och snäll har jag hamnat i denna situation i livet där jag är nu! Men mitt sätt att hämnas är inget våld eller såra någon! Min hämnd är att jag ska återuppstå i mitt yrke vad som än händer ska jag lyckas och alla som tror att dom har knäckt mig ska få se att jag är lika seg som knäck! Jag har beslutat mig för att sluta älska och kommer inte släppa någon in på livet igen för då är jag sårbar och det får aldrig mera hända i mitt liv!!

Ibland känner jag mig faktiskt som en Fågel Fenix! Jag var nere för räkning på alla plan men ändå vaknar jag upp ur askan som har hållit ett fast grepp om mig de senaste två åren! Och med lite hjälp från några så börjar jag känna igen den gamla jag en smula! Jag går fram som en terrier på jobbet, helt uppslukad av det kan man säga känner att äntligen få producera något! Det som skiljer mig nu och då är att jag inte är lika blödig och snäll längre, jag vet vad jag vill och dit ska jag komma! Och tyvärr så nu är det bara mig det handlar om jag skiter fullständigt i allt och alla som kommer att stå i vägen för mig i mina mål i mitt yrke! Privat den delen av mig har jag liksom stängt av! Jag är en envis jävel normalt. Men nu jävlar är det min tur att lyckas för det är fan på tiden! Så håll i hatten för nu har jag ett mål och när jag når det tar jag ett nytt!

Känns ibland som att det är lugnt före stormen! På fredag tar jag över stället jag ska basa över! Just nu lär jag mig bara jobbet men snart så är det mitt ansvar känns både spännande och lite skrämmande! Har ju rätt höga krav på mig själv nöjer mig inte med att vara bra jag vill vara bäst på det jag jobbar med helt enkelt! En vis kvinna jag känner brukar säga att siktar man mot himlen så hamnar man vi trätopparna! Men siktar man mot trätopparna så når man bara mitt i trädet! Så det är den devisen jag försöker leva efter!

Känner mig rätt konstig! Från att ha levt ett liv den senaste tiden i totalt kaos! Känns det rätt konstigt att ha ett jobb att gå till kommer hem och lägger mig och läser och försöker äta bra och ta det lugnt och inser att allt behöver inte fixa sig direkt och att det är ingen som ställer högre krav på mig själv som jag själv gör! Och det är ett stort steg att jag tillåter mig att börja resan att bli hel! Men visst saknar jag vissa personer och vissa saker! Och jag tillåter mig till och med att göra det! Vissa saker kommer ta längre tid att bearbeta än andra!